Sakletare

Ja, idag är jag sakletare. Gjorde mina räkningar och det är ett faktum att jag behöver pengar denna månaden. Man skulle kunna lägga sig ner och deppa ihop och det försökte jag väl ungefär en halvtimme, men nu ska jag sätta fart och se vad jag skulle kunna sälja för att skrapa ihop till maten denna månaden.

.... Ha!!! Tänka sig att jag sparat mina vigselringar, varav det sitter en liten briljant på den ena. Nu ska jag bege mig till en liten upphandlare av guld. De måste ju vara värda en femhundring eller?

Jag spyr nästan...

Hör partidebatten och känner mig nästan kräkfärdig. Var hör jag hemma. Varför pratar de om lågavlönade kvinnor med 25 tusen i lön? Att man helst ska lägga undan en slant varje månad osv....

Jag är ensamstående lågavlönad med två tonårsdöttrar och jag fick 10 100 kr i lön denna månaden. Jag har inget bostadsbidrag, ett underhållsstöd (1250) och en hyra på 6100. Mina fasta utgifter är 2500 kr.

Hur fan ska jag kunna lägga undan en enda krona? Jag får istället fråga mig. Hur fan ska jag få mat på bordet hela månaden?

Hjärtat blöder...igen

Usch, idag är en deppdag. Har suttit och druckit kaffe och verkligen tänkt på hur man inte ska tappa tron på oss människor?

Av en slump så tittade jag på "De dansande pojkarna från Afghanistan" igår på Kunskapskanalen. Så jävla hemskt att mitt hjärta blöder. Orkar du, så kolla på "SVT play" tror även det skulle sändas igen den 27e.

Hur ska man kunna ha en god tro om människor?

Äntligen kan man andas

Fy fan vad skönt! Änligen kan man andas. Det blåser friska vindar och äntligen känns det bra i lungorna med frisk luft. Har gått hela sommaren och lidit av den kvava luften på jobbet, hemma och var man än varit. Det enda som känts friskt har varit när man fått bada men det är ju inte så ofta denna sommaren. Nu äntligen när jag var på kvällsrunda med vovve så var det frisk luft och jag skiter om det är hösten som kommer - jag mår bra av det. Antagligen är jag i klimakteriet hur gärna jag än inte vill att det skulle var så men det måste vara så för jag har aldrig svettats så mycket som denna sommaren och lidit av att det är kvav luft.

Jag välkomnar hösten och friska vindar - så är det.

Ibland händer det...

Idag har jag äntligen ringt till ny vårdcentral och bokat tid och även till företagshälsovården. Detta har jag försökt göra sådär ett-två år. Varför det är så svårt att ringa vet jag inte men jag tror att det är så att jag tänker "eftersom jag känner mig frisk, så är jag frisk och då behöver man ingen läkare för att kolla om man är sjuk" Risken är ju stor att man just blir sjuk om man går till doktorn eller?

Berättade glatt för en kompis när hon ringde att jag äntligen bokat tid. "Till gynekologen då eller?" *suck* aldrig får man vara nöjd. Gynekolog, tandläkare, ögondoktorn är nästa samtal som ska bokas. Tandläkartid är nog det som är mest motigt med tanke på vad det kostar.

Det känns i själen

Jag tycker inte döden är något farligt och eftersom man arbetar med det man gör så kommer man i ständigt kontakt med den. Men när det väl sker, så tar det tag i en och min själ. Man spelar upp det i huvudet hela tiden. Precis som det inte vill släppa.

Den som rullar nu var väldig fin och lugn död. Det är något speciellt det där sista andertaget. Morgongryningen var tyst och precis när det hänt så vaknar måsarna till liv utanför. Det märks så tydligt att något lämnar kroppen och kvar blir bara ett skal utan livsinnehåll.

Kanske är det dax?

Jag har fått höra att jag är Moderat-Kommunist för X antal år sedan. Jag har alltid röstat på den högra sidan, frånsett någon gång på Miljöpartiet. Aldig har jag röstat på Sossarna eller vänstern. Är det dax att Vänsterpartiet får min röst? Jag tror nästan det...

Man lär så länge man lever...

Han hade tydligen inte fått lära sig att man inte kissar i vatten. Tittade på ett filmklipp i Aftonbladet om en man som kissade i Amazonasfloden och då passade en liten smal fisk som såg ut som ett skitspigg upp i hans penis och han såg bara skärten på fisken ur mynningen. Det blev operation och fisken kom ut efter två timmar.

Hoppas den stackars saten har lärt sig att man inte kissar i fiskevatten :))

Vilken röra....

Jag har försökt att läsa, lyssna och få någon vink om vad jag faktiskt ska rösta på denna gången. Jag känner inte att jag tillhör någonstans. Jag brukar rösta olika efter de frågor som jag tycker är viktiga men nu tycker jag det är en soppa med mesar. Ingen får mitt förtroende och det gillar jag INTE! Jag vill rösta, så det får bli blankt om ingen kan fånga mig.

Varför hos oss?

Vad det än är så är det inte kul. Först trode jag att det var lappkärringen som hade varit inne i min lägenhet, men nu har jag avskrivit det. Jag är inte rädd för "det", men det är obehagligt när det sker på natten. Vad är det då?

Spisen sätts på så plattorna står röda. Jag har nu alltid den barnsäkrad så det har slutat. I förra veckan när jag blåst håret och hårfönen fortfarande satt i väggutaget och jag stod och sminkade mig någon meter därifrån så började hårfönen blåsa. Det är ingen lätt knapp att sätta på... När jag inte orkar gå in i dotterns rum för att tända i stora gardroben som även finns dörr i hallen utan trevar som vanligt i mörkret så nästa gång jag går förbi lyser det där inne 5 minuter senare. Det som varit mest påtagligt är när hunden skällde en natt (han skäller nästan aldrig) och vägrar gå ut i hallen. Han tar ett steg och sedan backar. Jag tänder och går där och får med en gång gåshud av kyla och hunden skäller och har ett aggresivt kroppsspråk. Till slut uppmanar jag vad det nu är att lämna oss, så vi får sova och då upphör allt.

Det kanske finns förklaring men lite konstigt är det allt.... Jag är dock inte rädd, men det är obehagligt när det gäller spisar mm

Nätdejting

Jag har nästan gett upp hoppet om att jag ska träffa någon. Ibland kollar jag mina mail på en hotmailadress och eftersom jag tydligen ligger uppe på någon dejtinsida så får jag mail. Ikväll gick jag in och bara tittade runt och vem som skrivit osv.

Något som jag tycker är konstigt är dessa personlighetstester. Är det så att man passar ihop som ett par om man har samma intressen osv? Inte konstigt att jag inte hittar någon.

Jag tänker nog att jag skulle vilja träffa någon som inte var som jag utan något helt annat och där man kan tillföra varandra saker. Tänker jag helt fel då?

Kvalitetstid

Äntligen är sommarlovet slut och den lilla har nu börjat på gymnasiet. Mamman fick en härlig morgon först med vovverunda och sedan hem och drack en kopp kaffe och sedan mot sängen igen med härligt bra musik ljudande. Nu ska jag träffa dotter och äta lunch på stan för att sedan tillbaka till jobbet för några timmar... Livet är ganska bra trots 58 kr på kontot.

Tills döden skiljer oss åt...

Att pensionärer ska få bo ihop har nu blivit en valfråga. Är det alltid så klokt? Vi har ju under våren läst tårdrypande skriverier om att man inte alltid få bo ihop vid livet slut.

Jag som jobbar i det ser två sidor klart. Det är att det inte alltid är så lätt att tycka det är det bästa att bo ihop rätt att man kanske varit gifta i 60 år.

Ett par som bor ihop och där kvinnan är dement uppstår problem varje dag och det är nästan totyr att se det fortlöpa. Mannen kan för sitt liv inte förstå att kvinnan är dement och oftast befinner sig i tidig ålder och ska hem till sin mamma. Mannen berättar då varje dag att hennes mamma är död och att hon är 85 år. Kan ni tänka er denna kvinna som varje dag, som den första får ett besked att sin mamma dött. Hennes liv är sorg varje dag, då detta utspelar sig.

En annan kvinna som lever med sin demente man får ofta utstå övergrepp och våld. Är det bra att de bor ihop? Nä, vi kan inte förhindra det men vi försöker hjälpa så gott det går. Oftast vill ju barn och barnbarn att deras föräldrar ska bo ihop. Men är det klokt beslut?

Vad som är grymt också som man kan fundera på är... Du kanske få uppleva dina tidigare år en gång till - om du blir dement. Hur blir det för dig då? Har du ett gott liv att återleva eller kommer du lida en gång till?

Nu är jag där igen....

Pengarna slut och det är bara den 11e. Tretton dagar till pengar. Jag har ganska mycket mat i frys och kylskåp men sen är det ju kaffe, snus, mjölk och allt det där lilla som man skulle behöva en slant till.

Tänka, tänka..... Loppis på söndag? Det får nog bli det.

Med musik går det lättare

Rågskorpa

Har du smakat? Fantastiskt gott och tillhör en av de godbitar Blekinge bjuder på. Idag på morgonrundan var jag och köpte till dotter och mig som skulle åtnjutas till frukost. Det är en rågbulle som rostats och ska ätas med smör, ost och gärna doppas i starkt kaffe enligt mig.

Vilken bra affärsidé

Har skrivit om det förut men jag blev lika glatt överaskad igen. Det har ju blivit lite hundhår sedan vovve flyttade in. Nu var dammsugarpåsarna slut och vad passar inte bättre än att köpa en handdammsugare i metallic. Men det visade sig att jag behövde den andra dammsugaren också. Sist beställde jag påsar på nätet och det är ju såååå svårt att komma ihåg. Igår kom ett mail om jag behövde nya påsar? Det är fan fantastiskt. Klick-klick så är de på väg och i morgon har jag påsarna här. Fantastisk affärsidé!

Hon promenerar mig på nerverna...

Jag skämdes över mig själv idag och mina fula tankar - så är det. Det är absolut inte likt mig att ha sådana tankar och varför fick jag dem idag?

Hon fucking promenerar mig på nerverna, det är bara att inse. Men problemet ligger ju hos mig, så vad göra? Hennes dåliga svenska ekar i mina öron och tonen i hennes röst bryter igenom det mesta. Det som stör mig mest är att människan tar plats och det i stor skala.

Jag har försvarat henne för jag tyckte det liknade vuxenmobbning. Men människan har ingen ödmjukhet och efter en dag så är man så trött att man bara inte orkar höra ett enda ord till. Jag undvek henne idag och det är ju inte bra det heller.

Hon kan ju inte hjälpa vilken röst hon har. Men hon kan fan hjälpa att hon babblar oavbrutet om sitt så att ingen annan har en chans att prata.

Naturligtvis skulle det väl vara bäst att berätta för henne hur hon upplevs så att hon har chans att rätta till, men är det verkligen min uppgift?

Hon har märkt att jag är annorlunda, vilket ledde till att hon frågade för lite sedan "Du och jag som är ensamma (singlar) och har stora barn. Vi kunde dricka kaffe ihop, prata om livet och familjen, kanske äta tillsammans, kanske gå på stan i affärer? (hennes lista var lång) Det vore väldigt trevligt" Jag fastnade i förådet med panik om hur jag skulle kunna vara ärlig. Jag fick fan ta det NU för det fanns inget utrymme att vackla.

Jag svarade. Det vore trevligt MEN det är så att jag har vänner som jag inte hinner träffa pga att man jobbar så mycket och det finns mycket som jag vill göra som jag aldrig hinner. Jag vill därför inte lova dig något för jag försakar redan de vänner jag skulle villa träffa mer och jag hoppas du försår vad jag menar? Hon köpte det rakt av och hon har inte nämnt något mer.

Jag tycker verkligen synd om henne men jag vet faktiskt inte hur jag ska stå ut med henne, rätt att det endast är som arbetskamrat? Jag vill inte ha de tankarna jag hade idag om henne och hur ska jag stå ut med henne? Det är ju jag som måste hitta ett sätt att stå ut med henne och hennes röst som ekar i skallen. Jag måste hitta ett förhållningssätt som gör att jag slutar irriterar mig. Hur i hela världen ska jag komma dit?

Tur att hon inte vet var min brevlåda bor...

Tre försök till berusning

Ibland får jag ju hålla med om att jag bara är föööör rolig. Som igår när jag kom hem och var helt mentalt slut efter jobbet. Hela jag var bara som ett ruttet äpple och hjärnan bara snurrade på med allt som hänt och vad jag inte blivit klar med.

Det visade sig att jag skulle vara själv på kvällen. Jag orkade inte gå ut och jag kände inte för att ringa någon heller för här var absolut inte i ordning i soppboet. Vovven måste ju ut ändå och jag tog ryggan och plånkan för jag borde ju handla något gott att ha till kvällen.

När vi gått ett tag blev jag piggare och kom på att jag skulle ha en filmkväll med massa gott - det var jag värd :) (tycker inte om det där ordet att man är "värd" för det är klart att man är) Rosévin skulle ju vara gott! Jag dricker ju nästan aldrig så då blev det ju lite extra. När jag stod där på bolaget kom jag på att jag nog skulle ta tre flaskor så slipper jag ju gå dit igen på ett tag och så skulle jag kunna dricka mig berusad om jag så ville - själv. Sagt och gjort, tre flaskor i ryggan och det kändes jättebra.

När jag gick förbi videobutiken så var det en självklarhet. Jag skulle ha de där filmerna som jag aldrig få hyra när döttrarna är med för de är föööör sliskigt romantiska. Jag gick därifrån med tre filmer och en påse ostbollar. Nu var ryggan full.

Vovven och jag gick och kastade boll. Tanken var att han skulle bli så trött att jag inte behövde resa mig ur soffan med mitt gotti-gott-gott. När vi väl kom hem lagade jag lite god mat och förberedde allt för en helkväll i soffan. Maten åts, filmen startade och vinet kyldes med is. Jag bara njöt av ensamheten och min kväll. Hunden låg och flåsade helt utmattad.

Vad hände? Ja det kan man fråga sig för jag vaknade några timmar senare... Filmen var slut och bara lät med ett återkommande spelningsljud, vinet var enbart drucket några klunkar i glaset, ostbollarna låg orörda. Jag satte mig till rätta och tog första avsnittet i filmen igen. Nu fick jag väl ändå skärpa mig!

Vad hände? Vaknade igen med samma ljud i öronen och klockan var nu elva och jag hade inte sett många minuter av filmen. Hunden sov.

Gick ut i köket och fixade en kopp kaffe, satte mig till rätta och det där vinet och ostbollarna kändes inte som om man ville ha. Filmen sattes på igen och nu skulle jag titta. Vaknade vid 2-tiden och då med en väldigt konstig känsla över hela kvällen.... Jag måste ju varit helt mentalt utpumpad när man försöker se en film tre gånger och inte lyckas. Något fel på filmen var det inte för jag har tittat på den idag och den var bra. Sängen var ett faktum.

Vinet sparar jag och jag känner mig utvilad idag. Berusad behövde jag inte bli denna gången i alla fall - vinet är kvar.

Örongodis

Tvådagars tripp

I morgon ska jag och döttrarna åka till Kalmar + vovve, hur nu det ska gå? Vi ska strosa i Kalmar och shoppa och sedan vidare till Öland. Det blir övernattning och äta lite gott på kvällen. På tisdag hoppas jag på fint badväder. (ingen idé att kolla vädret i förväg)

Det ska bli kul att bara få vara... och antagligen leva över sina tillgångar *suck*

Dax för andrafrukost

Kaffe och knäckebrud åt jag vid 7-tiden. Nu är det dax att väcka dotter med en andrafrukost. Ägg, bacon och tomater. Mums vad gott och nu är jag hungrig. Ska sedan ta med vovven ut på en längre promenad och hoppas att de regntunga molnen inte gör oss blöta.

Apa på prinsgym

Hörde en väldigt rolig historia som måste berättas. Den är fantastisk för det visar på att man aldrig kan förutse hur människor agerar, vilka ryggsäckar vi bär på och vad det leder till.

En vanlig, ovanligt trevlig kvinna har haft en PT sedan två år tillbaka. Kvinnan är otroligt social och samarbetet med PTen har varit en sporre och en glädje till att verkligen träna. När det gym som kvinnan börjat på lade ner så fick kvinnan förfrågan om att följa med PTen till det nya gym som hon skulle ansluta till. Detta nya gym känner vi till genom kvällspressen, det är prins Daniels fd företag.

Kvinnan som arbetar nära detta ställe såg det som ett plus då det låg så nära och det fanns fördelar som att man inte behövde ha något med sig dit - alltså försvann alla möjligheter att t ex komma på att man glömt träningskläder osv. Allt fick man där. Men eftersom hon kommit med PTen dit så behövde hon inte vara medlem osv.

Vad är det nu jag ska komma till? Jo, efter en träning när kvinnan strechade med PTen, kom PTen åt hennes BH-band och det gjorde ont för en sekund varpå kvinnan med glimten i ögat säger till PTen "Aj, din apa" sedan skrattar hon och säger gullig apa. De brukar skämta, skratta osv.

När kvinnan några timmar senare tittar på sin mobil så har PTen ringt henne utan att hon hört det. Då kommer det ett sms "Som du förstår så är det här mitt leverbröd. Jag försörjer mig på detta och DU skadar mitt rykte! Jag kan inte bli kallad apa. Jag hoppas du förstår mig? Vi har haft det trevligt så jag hoppas vi kan träffas och ta en fika och prata. Jag måste tänka på mitt rykte så jag kan inte vara din PT längre"

Man tror att det är ett skämt, eller hur? Kvinnan bara stirrade på sms:et och visste inte hur hon skulle ta in och tolka det. Då ringde PTen. Hon förklarade igen att kvinnan skulle skada hennes företag och levebröd om hon fortsatte. Det roliga är att kvinnan arbetar på en ganska hög position med många stora företag och med hennes bakgrund blir historien ännu roligare. Hon frågar henne om hon kan förklara vad hon menar? Hur skulle hon kunna skada hennes företag och vad det gäller leverbröd så skulle hon ju "kanske" vara tacksam över att ha fasta kunder som betalar en bra slant för att ha en PT.

PT gick inte att prata med, hon hade fastnat i något hjärnspöke där "Apa" ingick och man kan ju prova många senarie hur detta kan utvecklas.

Kvinnan fick det inte ur hjärnan att bli behandlad så. Hon ringde till gymmet och naturligtvis var hon välkommen att betala årsavgift på nära tjugo tusen kronor och välkommen. Ha!!! sa vi och då kan ju PTen stå där med sitt "leverbröd"

Historien tog inte slut där för PTen pratade med ägaren och även ringde kvinnan och sa att hon faktiskt kunde träna på vilket gym i staden som helst - inte där hon var.

Nu blev kvinnan måttligt irriterad och lade på luren - hon tränar väl för fan vad hon vill och dessutom betalar nästan 20.000 kr för det.

Frågan är om kvinnan kommer träna där? Hur kommer ägaren agera? Ska de ha en störd PT eller ska de ha kunder som är där för att träna och betala verksamheten?

En osann historia om hur illa det kan gå om någon kallar någon i ett ögonblick med glimten i ögat för APA. Vi människor ÄR otroligt roliga ibland :)