Varför är jag stark? Ensam är stark. Nej, kan inte hålla med om det på något sätt. Ändå har jag det inprogramerat i mig att jag är stark och jag klarar av allt. Sedan jag var liten så har alla haft en tro på mig att jag skulle klara av allt för jag "var så framåt och stark" Vad kan jag säga? Jag uppfyller kraven och kämpar på med mitt liv som en idiot. Det är många år nu som varit "för" kämpiga för att jag ska orka...egentligen. Men jag håller i och när man är stark, så finns det liksom inte något allternativ till att lägga sig ner och inte klara av. Omgivningen förväntar sig att jag löser det och på något konstigt sätt så gör jag ju faktiskt det och ibland får jag kredit för det. Men nu vet jag att jag inte orkar hålla i så länge till, det måste vända.
Det måste in nya tankar och nya mål för förändring i mitt liv. Klarar jag det? Har aldrig känt mig så svag som nu. Jag har dragit mig undan det sociala livet, jag är inte jag längre. Dessutom har jag blivit äldre, mindre attraktiv, bittrare och jag tror inte jag skrattar så mycket längre.
Pengar gör en inte lycklig, men pengar måste man ha för att överleva så jag kan bara konstatera att pengar skulle göra mig lyckligare just nu.
Om du kommer på hur man vänder den utveckling du beskriver om... hör gärna av dig då med goda råd! ;-)
SvaraRaderaSjälv har jag aldrig orkat ta mig till att läsa böcker som sägs förstärka självkänslan. Jag tror att man måste leta efter punkter i livet som göra tt det känns bra. Eller lära sig se dem när de passerar förbi.