Jag pratar aldrig om det vad jag kan känna in och vilka bilder som kommer till mig. Det har varit ganska lätt att bära och att hålla ifrån sig om man vill det. Ikväll tittade jag på en film på 3an och där var gerillakrig och mycket skjutande och ondska folk-mot-folk. Då minns jag tydligt igen det som hände mig i somras. Jag var på en marknad med mycket folk som strosade runt. En fin kväll och jag hade hunden med mig. Plötsligt när jag går där får jag kalla kårar och känner ONDSKA.
Hur kan man känna ondska? Jag kan bara förklara det med att när man känner kärlek så blir man sådär varm i hela kroppen. Den känslan kan man ju lätt få med sina barn och käresta. Sistnämnda gäller inte mig. Hur som helst var det en tydlig känsla av just "ondska" Jag blev stel i hela kroppen och kalla kårar for genom kroppen. Jag fick stanna upp och känna efter varför det blev så. Då ser jag tre killar gå förbi i ca 25-30 årsåldern med utländsk härkomst och han i mitten var det som det gällde. Han tittade aldrig åt mig och jag kunde inte hålla kvar blicken heller på honom för då hade jag gått sönder. Jag var tvungen att gå hem. Det var första gången detta hände mig att jag kände in ondska och ikväll blev jag påmind.
Huga... jag vill inte känna det igen.
Test
SvaraRaderaAh, jag skrev en kommentar igår, men det gick inte att posta den. Suck, suck. Nå, till saken: Jag lider också av förmågan att känna av hur människor är i deras väsen. Nu minns jag inte allt jag skrev igår, men jag har roat mig med att notera de första intrycken av människor jag möter för att sedan jämföra med det intryck man har av dem efter en längre tid. Ibland är det kusligt hur snabbt man lyckas läsa av dem. Kusligt därför att risken finns att andra kan läsa av mig också väldigt snabbt - och jag är nog knappast den mest attraktiva reklamskylten för min egen person.
SvaraRadera