Jag är med hund

Vi har länge velat ha en hund men som ekonomin sett ut de senaste åren så har det inte funnits möjlighet. Jag är inte hundvan, men en liten hund har jag gått med på.

Så bara sitter hon där min stora dotter och berättar om hunden som ska avlivas för att han inte passar in i nya familjen. Mitt hjärta går i bitar och jag säger "vi kan prova att ha honom".

När han väl kommer så är han inte alls en "liten" hund utan ganska stor. Jag bestämmer mig snabbt att detta kommer inte gå. När ägaren gått och hunden är kvar i vår lägenhet visar det sig att han är väldigt lyhörd och förstår att han ska smickra mig ganska mycket om det här ska gå vägen.

Hunden visar sig vara fantastisk. Han är lydig, skäller inte, kan var själv osv Han kostar ca 500 kr i månaden och det har jag råd med. Så nu är vi med hund och har en hane i huset.

Folk som kände hunden förut tycker det är en annan hund. Antagligen bara bestämde jag mig för hur han skulle vara för att det skulle fungera och hunden har anpassat sig efter mina önskemål. Jag har fått två säsonger av Cesar - han som talar med hundar. Han är otrolig.

Det enda som inte jag har fått bukt med är att han drar ibland när vi är ute och går. Oftast går det bra men om han är nära vatten, katter, kaniner eller sjöfågel så är det fan kört...

Jag har fått vardagsmotion på köpet och det har redan gett resultat.