Jag skämdes över mig själv idag och mina fula tankar - så är det. Det är absolut inte likt mig att ha sådana tankar och varför fick jag dem idag?
Hon fucking promenerar mig på nerverna, det är bara att inse. Men problemet ligger ju hos mig, så vad göra? Hennes dåliga svenska ekar i mina öron och tonen i hennes röst bryter igenom det mesta. Det som stör mig mest är att människan tar plats och det i stor skala.
Jag har försvarat henne för jag tyckte det liknade vuxenmobbning. Men människan har ingen ödmjukhet och efter en dag så är man så trött att man bara inte orkar höra ett enda ord till. Jag undvek henne idag och det är ju inte bra det heller.
Hon kan ju inte hjälpa vilken röst hon har. Men hon kan fan hjälpa att hon babblar oavbrutet om sitt så att ingen annan har en chans att prata.
Naturligtvis skulle det väl vara bäst att berätta för henne hur hon upplevs så att hon har chans att rätta till, men är det verkligen min uppgift?
Hon har märkt att jag är annorlunda, vilket ledde till att hon frågade för lite sedan "Du och jag som är ensamma (singlar) och har stora barn. Vi kunde dricka kaffe ihop, prata om livet och familjen, kanske äta tillsammans, kanske gå på stan i affärer? (hennes lista var lång) Det vore väldigt trevligt" Jag fastnade i förådet med panik om hur jag skulle kunna vara ärlig. Jag fick fan ta det NU för det fanns inget utrymme att vackla.
Jag svarade. Det vore trevligt MEN det är så att jag har vänner som jag inte hinner träffa pga att man jobbar så mycket och det finns mycket som jag vill göra som jag aldrig hinner. Jag vill därför inte lova dig något för jag försakar redan de vänner jag skulle villa träffa mer och jag hoppas du försår vad jag menar? Hon köpte det rakt av och hon har inte nämnt något mer.
Jag tycker verkligen synd om henne men jag vet faktiskt inte hur jag ska stå ut med henne, rätt att det endast är som arbetskamrat? Jag vill inte ha de tankarna jag hade idag om henne och hur ska jag stå ut med henne? Det är ju jag som måste hitta ett sätt att stå ut med henne och hennes röst som ekar i skallen. Jag måste hitta ett förhållningssätt som gör att jag slutar irriterar mig. Hur i hela världen ska jag komma dit?
Tur att hon inte vet var min brevlåda bor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar