Att pensionärer ska få bo ihop har nu blivit en valfråga. Är det alltid så klokt? Vi har ju under våren läst tårdrypande skriverier om att man inte alltid få bo ihop vid livet slut.
Jag som jobbar i det ser två sidor klart. Det är att det inte alltid är så lätt att tycka det är det bästa att bo ihop rätt att man kanske varit gifta i 60 år.
Ett par som bor ihop och där kvinnan är dement uppstår problem varje dag och det är nästan totyr att se det fortlöpa. Mannen kan för sitt liv inte förstå att kvinnan är dement och oftast befinner sig i tidig ålder och ska hem till sin mamma. Mannen berättar då varje dag att hennes mamma är död och att hon är 85 år. Kan ni tänka er denna kvinna som varje dag, som den första får ett besked att sin mamma dött. Hennes liv är sorg varje dag, då detta utspelar sig.
En annan kvinna som lever med sin demente man får ofta utstå övergrepp och våld. Är det bra att de bor ihop? Nä, vi kan inte förhindra det men vi försöker hjälpa så gott det går. Oftast vill ju barn och barnbarn att deras föräldrar ska bo ihop. Men är det klokt beslut?
Vad som är grymt också som man kan fundera på är... Du kanske få uppleva dina tidigare år en gång till - om du blir dement. Hur blir det för dig då? Har du ett gott liv att återleva eller kommer du lida en gång till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar