torsdag 25 november 2010

I drömmarnas land


Nä, inte ens i drömmarnas land går det rätt för mig. Hur är det möjligt att jag inte drömmer "rätt" när jag har chansen. Inatt drömde jag om två mycket attraktiva män. Vad gjorde jag? Jag såg till att det gick åt helvete inte ens en smekning/kyss rätt att de uppenbarligen var intresserade av mig. Hur är det möjligt? Jag är en idot med problem när jag inte ens kan drömma mig bort...

Lyckopiller


Jag skulle helt klart behöva lyckopiller eller dyl. Är jag inte på jobbet så ligger jag i soffan och tittar på TV/film. Helt klart osunt!

tisdag 19 oktober 2010

Vilodag utan vatten

Lappen har suttit i trappen i 2 veckor nu om att vattnet skulle stängas av idag. Kom jag ihåg det? Nej! Inte ens lite kaffevatten hade jag och inget vatten till vovven. Den stora dottern var först på toa så hon spolade naturligtvis också... Alltså, bra start. Ösregn ute och det var bara att bege sig till affären och köpa 3 liter stillvatten á 26 kr. Precis vad jag behöver använda mina slantar till....

Det blev en dag i soffan med filt och TV. Jag tittade på sådana program jag aldrig ser. Top model, dr Phil och en massa annat. Ganska skönt att bara ligga där och inte kunna göra annat. Visst, man behöver inte vatten till dammsugaren men jag kom inte för mig. Jag fick massa energi till att tvätta när väl vattnet kom så idag tog jag ner gardiner, soffkuddar och mattor och fick dem tvättade och även torkade. I morgon ska jag putsa fönster om jag inte ska jobba.

Fick erbjudande av mamma att möta henne på Citygross i morgon. Ett erbjudande man inte tackar nej till. Jag måste hamstra för att klara mig till nästa månad. Denna månaden har jag bara lånat 700 kr än så länge.

Jag ska åka till Norge och jobba snart så då hoppas jag på lite paybacktime. Tänk om jag träffar en norrman förresten, nej nu ska jag inte låta tankarna fara....

Hur kul är det på en skala att ha en hund som vill ut när det ösregnar och det med boll för att han måste springa? Jag kom upp ur soffan för en stund och så tog jag mina skitsnygga röda gummistövlar och den fulaste regnrocken i stan och var ute exakt 28 minuter.

För övrigt är jag fet, oklippt, otränad, blek, fattig, kärlekskrank, trött och har tappat gnistan - men jag ler ändå. Det som är konstigt är att jag tydligen ger energi ändå. Fick höra det på jobbet av en sk arbetskamrat "du är alltid så himla glad och man blir glad när man ser dig" - jo jo....de skulle veta hur jag känner mig.

torsdag 14 oktober 2010

onsdag 6 oktober 2010

Ej soppmorsvänligt

Att starta dagen före kl 06.00 är inte min grej. Eftersom det verkar som de som bokar mig endast ger mig dagturer och tidiga mornar och att jag överskattar mig själv varje kväll med att tro att jag ska hinna duscha, rasta hunden och få i mig något i magen före jag går till jobbet är inte en sanning - någon dag. Så ikväll ska jag lura mig. Jag ska duscha ikväll, lägga fram kläder och bre mackorna för jag är tusen gånger piggare just nu än jag kommer vara i morgon bitti.

måndag 4 oktober 2010

Ring mig inte är du snäll

Jag har alltid varit någon man väljer att prata med. Jag brukar finnas till för mina vänner när det behövs. Jag har lyssnat, vänt och puschat så mycket som jag förmår. Nu har det nog nått en gräns. Det är så många som just använder det när de känner behov av att någon lyssnar. Men hur är det när det är tvärtom? Det är inte många som finns där då kan jag konstatera. Var var alla stöd när jag t ex skilde mig? Även då var jag fast beslutsam och mina nära tror nog inte att jag behöver stöd, jag får skylla mig själv antagligen.

Vad jag upplever som tråkigt är att när livet är positivt och återgår från någon kris till livsglädje igen så upphör behovet av mig. Svårt att inse det men så har det varit många gånger.

Nu är det en vän till mig som ska skiljas och jag kom ihåg hur hon nästan föraktade mig. Det var utanförskap som gällde rätt att man varit vänner sedan barnsben. Man fick speciella inbjudningar t ex "du kan också komma" parmiddagar utalades och allmänt spänt läge för de flesta "lyckligt" gifta. Nu är det då dax för en att skiljas och hon krisar som värst och vill ha uppmärksamhet och stöd. Detta är abslut inte min stil, men jag orkar faktiskt inte bry mig. Varför skulle jag? Nä, jag orkar inte och det hemska är väl att jag faktiskt inte bryr mig det minsta så stödet skulle nog bara bli konstlat.

Som någon sa till mig "själv göra - själv ha"

söndag 3 oktober 2010

Stark


Varför är jag stark? Ensam är stark. Nej, kan inte hålla med om det på något sätt. Ändå har jag det inprogramerat i mig att jag är stark och jag klarar av allt. Sedan jag var liten så har alla haft en tro på mig att jag skulle klara av allt för jag "var så framåt och stark" Vad kan jag säga? Jag uppfyller kraven och kämpar på med mitt liv som en idiot. Det är många år nu som varit "för" kämpiga för att jag ska orka...egentligen. Men jag håller i och när man är stark, så finns det liksom inte något allternativ till att lägga sig ner och inte klara av. Omgivningen förväntar sig att jag löser det och på något konstigt sätt så gör jag ju faktiskt det och ibland får jag kredit för det. Men nu vet jag att jag inte orkar hålla i så länge till, det måste vända.

Det måste in nya tankar och nya mål för förändring i mitt liv. Klarar jag det? Har aldrig känt mig så svag som nu. Jag har dragit mig undan det sociala livet, jag är inte jag längre. Dessutom har jag blivit äldre, mindre attraktiv, bittrare och jag tror inte jag skrattar så mycket längre.

Pengar gör en inte lycklig, men pengar måste man ha för att överleva så jag kan bara konstatera att pengar skulle göra mig lyckligare just nu.

måndag 20 september 2010

Aktiviteter

Ghaaa och usch, jag är nog en dålig mamma! Just nu orkar jag bara inte tänka på att gå på dotters idrottsmöte. Sanningen är den att jag helt enkelt inte har möjlighet att lägga mina helger på att köra runt i södra Sverige, upp till tio mil gången. Jag har varken råd till bensinen eller lust om jag nu är ledig att köra runt. Är jag hemsk?

Dotter själv gillar idrotten men vill fokusera på gymnasiet främst. Det innebär att hon inte kan träna lika många gånger i veckan som de vill. Hon skulle vilja spela när hon kan och har möjlighet, men den kombinationen finns ju tyvärr inte. Antingen satsar man allt eller inget.

Jag blir trött...trött...trött av krav på mig....

Okunskap

Med dålig utbildning och utanförskap föds missnöjet och det var med sorg i hjärtat man fick se SDs siffror igår. Inte oväntat eftersom det på min arbetsplats pratas helt öppet om att man stödjer dem. Karlskrona på kartan än en gång där man skäms över misslyckandet. Att sedan se och höra från SDs valvaka i TV gjorde ju att man bara inte kan fatta att det handlar om val till Sveriges riksdag när det låter som en fredag/lördagkväll när det festas som mest här i grannhusen. Det är de där primalskriken som man legat och undrat över varför killar ska låta sådär överröstande för att verkligen höras. Åhh...ååå...åååhhhh....å...hå! SD får nog putsa på sina anhängare om de ska bli lika trovärdiga som Jimmy Åkesson och då får de väl ligga i....

Jag hoppas de som röstade in dem får stå till svars för sin dumhet. Jag tänker i alla fall INTE var tyst på jobbet när orden flödar ur mun.

fredag 17 september 2010

Soffliggaren

Har just tittat på ett program som heter "Uncover boss" En vd ger sig ut på "golvet" och jobbar tio dagar för att kunna ta bättre beslut för företaget i fortsättningen. De får en närhet och en ärlighet av arbetarna om vad som är fel och hur de känner osv. Ett intresant program att titta på och jag har sett några stycken.

Tänk om, jag menar tänk OM det hade hänt inom äldrevård, skola osv Det hade skett förändringar helt klart - ingen vet hur det egentligen är förrän man är där. Eftersom jag bara arbetat 2,5 år inom äldrevården så har jag helt andra ögon och tankar om verksamheten. Jag känner att jag skulle kunna göra förändringar till det bättre hur lätt som helst. Där jag jobbar saknas ledarskap totalt eller kompetensen till ett gott sådant.

Det jag ville säga var att det är ett kul program och det ger insikter.

torsdag 16 september 2010

Tummen ner

Jag förstår mycket väl varför regeringen angriper de förtidspensionerade och vill ha ut dem i jobb eftersom det alltid är bättre att vara en del i samhället än ett utanförskap. Det finns många åsikter om hur de har hanterat människor i livskris. MEN om man nu tittar och lyssnar på partierna nu före valet, så är ungdomsjobben det som är prio ett. Varför var det inte prio ett före man tvingar ut de sjuka i arbete? Eftersom de inte tog ungdomarna först så förstår man att det inte är syftet att göra människor delaktiga i samhället utan att spara pengar och få ner statestiken och omfördela utbetalning av skattepengar. Jag anser att de fördummar oss med deras syfte.

Att få ut friska unga människor är väl lätt att förstå att det MÅSTE vara prio 1 eller?

onsdag 15 september 2010

I tankar...

När jag stod där och diska så kom jag att tänka på han med den gudomliga rösten. En röst som jag aldrig hört mer än från honom. Tänker hur det kommer sig och vad det var för något speciellt. Det var en man jag mötte genom nätdejting för ca 5 år sedan. När han ringde mig var jag liksom tvungen att sätta mig ner. En mjuk behaglig ton som säkert var hypnotiserande.

Vi träffades och jag kan lova att jag inte ens tittat på mannen om jag mött honom på gatan. Man kan säga att han var t o m frånstötande. Säkert visste han makten med rösten och när vi senare ändå hamnade hemma hos mig så smälte jag som smör och blundande och lät mig njutas av både han och hans röst. Fantastiskt sex och jag tror faktiskt det skulle kunna gå för mig av att enbart höra hans röst. Det var inte vad han sa, utan hur han lät....sammet, rakt in i hjärtat.

Nu står jag här och försöker förnimma hur den lät, men naturligtvis är det omöjligt. Vad märkligt att en röst kan ha sådan inverkan. Varför har jag aldrig varit i närheten av någon med samma röstläge eller förmåga? Jag träffade honom några gånger och var t o m på resa men jag avslutade...

Nu skulle jag kunna tänka mig ringa igen bara för att höra honom svara...

Inte ens rolig längre

Att man är i en svacka igen går inte att förneka. Idag har jag tagit tag i soppboet så det blir rent och hemtrevligt igen. Tvättstugan är fullmatad, ikväll hoppas jag att jag är nöjd med min insats - fan vad jag är jobbig om jag inte fixar allt idag.

Ikväll ska vi ha bakad potatis/bröd, räkor och jag ska dricka vin för jag fick en flaska i helgen. Stora dotter och jag kommer överens för det mesta nu för tiden, men det är svårt att inte ha pengar för jag kan aldrig erbjuda något kul utanför boet. Skulle vilja kunna bjuda på fika, gå på badhus, eller köpa henne något. Mycket styrs faktiskt av pengar rätt att man kan ha det mysigt ändå...utan.

Jag är så JÄVLA trött på att vara utan pengar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag som person är INTE ens rolig längre utan trötttttttt

Snart är det lön och då kan jag hämta ut medicinen som kanske hjälper mot "trycket"

tisdag 14 september 2010

...

Är så jävla trött på min sk arbetsgivare, så nu tänker soppmor åka till Norge och jobba. Jag får då dubbel månadslön mot vad jag har nu, för endast två veckors jobb. Vad hindrar mig mer än mina gamla spår jag går i och harvar?

Hunden....*suck*

söndag 12 september 2010

Kan detta vara läget?

Det verkar omöjligt att bli förälskad igen. Så, kvällensen fråga är om det är så här det ska förbli? Kommer jag bli sexlös och bitter resten av livet? Vart tog allt vägen? Det känns som om jag inte skulle kunna bli förälskad igen. Det har gått så lång tid att jag inte ens räknar med det längre. Jag har nog lagt locket på. Jag försöker inte ens, bara tanken gör mig trött. Är jag i klimakteriet eller vad fan är det frågan om? Jag kommer bli bitter, jag känner det på mig. Jag har tydligen skaffat mig för höga krav och se där! Tågen gick och jag var för kräsen eller vad jag nu blev eller var för naiv och tro på den rena kärleken med full tillit. Att det skulle finnas någon av det manliga könet som levde upp till mina krav. Antagligen för mycket Starlet, film och lyrik om den stora kärleken. Tänk om jag missade hela poängen? Hur skulle man kunna sänka sina krav? Inte jag, aldrig....

lördag 4 september 2010

Åhhhh

Rensat vinden på loppissaker, gått igenom mammas skåp och lådor, har just nu hallen full med Ikeakassar och saker i bilen. Skulle ringa och boka idag och det är ju katastrof!!!!! De hade ingen plats ledig. Inte kul, inte kul, inte kul.......

Ska vi nu behöva ha skiten i lägenheten? Nästa vecka är jag inte ledig så det handlar då om två veckor med saker i boet OCH det värsta. Jag behöver ju matpengar!

onsdag 1 september 2010

Ibland brister det...

Min personlighet är väldigt stabil och det ska mycket till för att något ska rubba den. Jag tar det mesta lugnt och funderar på lösningar. Men ibland, när man samlat på sig en del som man lägger på hög där i hjärnan så kan det brista. Ibland tvingar jag mig till att gråta MEN idag behövdes inte det. Jag grät floder och det fick någon ta där i luren som väl inte förstod någonting "att en sådan liten sak kunde göra mig så ledsen" Om jag skulle orka gå igenom högen så ska jag skriva om det här eller kanske till min arbetsgivare. Eller nu gick jag för långt, jag har ju ingen arbetsgivare. Jag har bara arbetat tre år i äldreomsorgen. Kanske om ett halvår om de ringer så kan jag säga att jag är anställd.

Att bli illa bemött kan jag ta ..... ibland....men inte idag och säkert inte i morgon heller..

måndag 30 augusti 2010

Sakletare

Ja, idag är jag sakletare. Gjorde mina räkningar och det är ett faktum att jag behöver pengar denna månaden. Man skulle kunna lägga sig ner och deppa ihop och det försökte jag väl ungefär en halvtimme, men nu ska jag sätta fart och se vad jag skulle kunna sälja för att skrapa ihop till maten denna månaden.

.... Ha!!! Tänka sig att jag sparat mina vigselringar, varav det sitter en liten briljant på den ena. Nu ska jag bege mig till en liten upphandlare av guld. De måste ju vara värda en femhundring eller?

torsdag 26 augusti 2010

Jag spyr nästan...

Hör partidebatten och känner mig nästan kräkfärdig. Var hör jag hemma. Varför pratar de om lågavlönade kvinnor med 25 tusen i lön? Att man helst ska lägga undan en slant varje månad osv....

Jag är ensamstående lågavlönad med två tonårsdöttrar och jag fick 10 100 kr i lön denna månaden. Jag har inget bostadsbidrag, ett underhållsstöd (1250) och en hyra på 6100. Mina fasta utgifter är 2500 kr.

Hur fan ska jag kunna lägga undan en enda krona? Jag får istället fråga mig. Hur fan ska jag få mat på bordet hela månaden?

Hjärtat blöder...igen

Usch, idag är en deppdag. Har suttit och druckit kaffe och verkligen tänkt på hur man inte ska tappa tron på oss människor?

Av en slump så tittade jag på "De dansande pojkarna från Afghanistan" igår på Kunskapskanalen. Så jävla hemskt att mitt hjärta blöder. Orkar du, så kolla på "SVT play" tror även det skulle sändas igen den 27e.

Hur ska man kunna ha en god tro om människor?

tisdag 24 augusti 2010

Äntligen kan man andas

Fy fan vad skönt! Änligen kan man andas. Det blåser friska vindar och äntligen känns det bra i lungorna med frisk luft. Har gått hela sommaren och lidit av den kvava luften på jobbet, hemma och var man än varit. Det enda som känts friskt har varit när man fått bada men det är ju inte så ofta denna sommaren. Nu äntligen när jag var på kvällsrunda med vovve så var det frisk luft och jag skiter om det är hösten som kommer - jag mår bra av det. Antagligen är jag i klimakteriet hur gärna jag än inte vill att det skulle var så men det måste vara så för jag har aldrig svettats så mycket som denna sommaren och lidit av att det är kvav luft.

Jag välkomnar hösten och friska vindar - så är det.

måndag 23 augusti 2010

Ibland händer det...

Idag har jag äntligen ringt till ny vårdcentral och bokat tid och även till företagshälsovården. Detta har jag försökt göra sådär ett-två år. Varför det är så svårt att ringa vet jag inte men jag tror att det är så att jag tänker "eftersom jag känner mig frisk, så är jag frisk och då behöver man ingen läkare för att kolla om man är sjuk" Risken är ju stor att man just blir sjuk om man går till doktorn eller?

Berättade glatt för en kompis när hon ringde att jag äntligen bokat tid. "Till gynekologen då eller?" *suck* aldrig får man vara nöjd. Gynekolog, tandläkare, ögondoktorn är nästa samtal som ska bokas. Tandläkartid är nog det som är mest motigt med tanke på vad det kostar.

fredag 20 augusti 2010

Det känns i själen

Jag tycker inte döden är något farligt och eftersom man arbetar med det man gör så kommer man i ständigt kontakt med den. Men när det väl sker, så tar det tag i en och min själ. Man spelar upp det i huvudet hela tiden. Precis som det inte vill släppa.

Den som rullar nu var väldig fin och lugn död. Det är något speciellt det där sista andertaget. Morgongryningen var tyst och precis när det hänt så vaknar måsarna till liv utanför. Det märks så tydligt att något lämnar kroppen och kvar blir bara ett skal utan livsinnehåll.

Kanske är det dax?

Jag har fått höra att jag är Moderat-Kommunist för X antal år sedan. Jag har alltid röstat på den högra sidan, frånsett någon gång på Miljöpartiet. Aldig har jag röstat på Sossarna eller vänstern. Är det dax att Vänsterpartiet får min röst? Jag tror nästan det...

Man lär så länge man lever...

Han hade tydligen inte fått lära sig att man inte kissar i vatten. Tittade på ett filmklipp i Aftonbladet om en man som kissade i Amazonasfloden och då passade en liten smal fisk som såg ut som ett skitspigg upp i hans penis och han såg bara skärten på fisken ur mynningen. Det blev operation och fisken kom ut efter två timmar.

Hoppas den stackars saten har lärt sig att man inte kissar i fiskevatten :))

Vilken röra....

Jag har försökt att läsa, lyssna och få någon vink om vad jag faktiskt ska rösta på denna gången. Jag känner inte att jag tillhör någonstans. Jag brukar rösta olika efter de frågor som jag tycker är viktiga men nu tycker jag det är en soppa med mesar. Ingen får mitt förtroende och det gillar jag INTE! Jag vill rösta, så det får bli blankt om ingen kan fånga mig.

torsdag 19 augusti 2010

Varför hos oss?

Vad det än är så är det inte kul. Först trode jag att det var lappkärringen som hade varit inne i min lägenhet, men nu har jag avskrivit det. Jag är inte rädd för "det", men det är obehagligt när det sker på natten. Vad är det då?

Spisen sätts på så plattorna står röda. Jag har nu alltid den barnsäkrad så det har slutat. I förra veckan när jag blåst håret och hårfönen fortfarande satt i väggutaget och jag stod och sminkade mig någon meter därifrån så började hårfönen blåsa. Det är ingen lätt knapp att sätta på... När jag inte orkar gå in i dotterns rum för att tända i stora gardroben som även finns dörr i hallen utan trevar som vanligt i mörkret så nästa gång jag går förbi lyser det där inne 5 minuter senare. Det som varit mest påtagligt är när hunden skällde en natt (han skäller nästan aldrig) och vägrar gå ut i hallen. Han tar ett steg och sedan backar. Jag tänder och går där och får med en gång gåshud av kyla och hunden skäller och har ett aggresivt kroppsspråk. Till slut uppmanar jag vad det nu är att lämna oss, så vi får sova och då upphör allt.

Det kanske finns förklaring men lite konstigt är det allt.... Jag är dock inte rädd, men det är obehagligt när det gäller spisar mm

onsdag 18 augusti 2010

Nätdejting

Jag har nästan gett upp hoppet om att jag ska träffa någon. Ibland kollar jag mina mail på en hotmailadress och eftersom jag tydligen ligger uppe på någon dejtinsida så får jag mail. Ikväll gick jag in och bara tittade runt och vem som skrivit osv.

Något som jag tycker är konstigt är dessa personlighetstester. Är det så att man passar ihop som ett par om man har samma intressen osv? Inte konstigt att jag inte hittar någon.

Jag tänker nog att jag skulle vilja träffa någon som inte var som jag utan något helt annat och där man kan tillföra varandra saker. Tänker jag helt fel då?

tisdag 17 augusti 2010

Kvalitetstid

Äntligen är sommarlovet slut och den lilla har nu börjat på gymnasiet. Mamman fick en härlig morgon först med vovverunda och sedan hem och drack en kopp kaffe och sedan mot sängen igen med härligt bra musik ljudande. Nu ska jag träffa dotter och äta lunch på stan för att sedan tillbaka till jobbet för några timmar... Livet är ganska bra trots 58 kr på kontot.

fredag 13 augusti 2010

Tills döden skiljer oss åt...


Att pensionärer ska få bo ihop har nu blivit en valfråga. Är det alltid så klokt? Vi har ju under våren läst tårdrypande skriverier om att man inte alltid få bo ihop vid livet slut.

Jag som jobbar i det ser två sidor klart. Det är att det inte alltid är så lätt att tycka det är det bästa att bo ihop rätt att man kanske varit gifta i 60 år.

Ett par som bor ihop och där kvinnan är dement uppstår problem varje dag och det är nästan totyr att se det fortlöpa. Mannen kan för sitt liv inte förstå att kvinnan är dement och oftast befinner sig i tidig ålder och ska hem till sin mamma. Mannen berättar då varje dag att hennes mamma är död och att hon är 85 år. Kan ni tänka er denna kvinna som varje dag, som den första får ett besked att sin mamma dött. Hennes liv är sorg varje dag, då detta utspelar sig.

En annan kvinna som lever med sin demente man får ofta utstå övergrepp och våld. Är det bra att de bor ihop? Nä, vi kan inte förhindra det men vi försöker hjälpa så gott det går. Oftast vill ju barn och barnbarn att deras föräldrar ska bo ihop. Men är det klokt beslut?

Vad som är grymt också som man kan fundera på är... Du kanske få uppleva dina tidigare år en gång till - om du blir dement. Hur blir det för dig då? Har du ett gott liv att återleva eller kommer du lida en gång till?

onsdag 11 augusti 2010

Nu är jag där igen....

Pengarna slut och det är bara den 11e. Tretton dagar till pengar. Jag har ganska mycket mat i frys och kylskåp men sen är det ju kaffe, snus, mjölk och allt det där lilla som man skulle behöva en slant till.

Tänka, tänka..... Loppis på söndag? Det får nog bli det.

tisdag 10 augusti 2010

Med musik går det lättare



Rågskorpa


Har du smakat? Fantastiskt gott och tillhör en av de godbitar Blekinge bjuder på. Idag på morgonrundan var jag och köpte till dotter och mig som skulle åtnjutas till frukost. Det är en rågbulle som rostats och ska ätas med smör, ost och gärna doppas i starkt kaffe enligt mig.

Vilken bra affärsidé

Har skrivit om det förut men jag blev lika glatt överaskad igen. Det har ju blivit lite hundhår sedan vovve flyttade in. Nu var dammsugarpåsarna slut och vad passar inte bättre än att köpa en handdammsugare i metallic. Men det visade sig att jag behövde den andra dammsugaren också. Sist beställde jag påsar på nätet och det är ju såååå svårt att komma ihåg. Igår kom ett mail om jag behövde nya påsar? Det är fan fantastiskt. Klick-klick så är de på väg och i morgon har jag påsarna här. Fantastisk affärsidé!

Hon promenerar mig på nerverna...

Jag skämdes över mig själv idag och mina fula tankar - så är det. Det är absolut inte likt mig att ha sådana tankar och varför fick jag dem idag?

Hon fucking promenerar mig på nerverna, det är bara att inse. Men problemet ligger ju hos mig, så vad göra? Hennes dåliga svenska ekar i mina öron och tonen i hennes röst bryter igenom det mesta. Det som stör mig mest är att människan tar plats och det i stor skala.

Jag har försvarat henne för jag tyckte det liknade vuxenmobbning. Men människan har ingen ödmjukhet och efter en dag så är man så trött att man bara inte orkar höra ett enda ord till. Jag undvek henne idag och det är ju inte bra det heller.

Hon kan ju inte hjälpa vilken röst hon har. Men hon kan fan hjälpa att hon babblar oavbrutet om sitt så att ingen annan har en chans att prata.

Naturligtvis skulle det väl vara bäst att berätta för henne hur hon upplevs så att hon har chans att rätta till, men är det verkligen min uppgift?

Hon har märkt att jag är annorlunda, vilket ledde till att hon frågade för lite sedan "Du och jag som är ensamma (singlar) och har stora barn. Vi kunde dricka kaffe ihop, prata om livet och familjen, kanske äta tillsammans, kanske gå på stan i affärer? (hennes lista var lång) Det vore väldigt trevligt" Jag fastnade i förådet med panik om hur jag skulle kunna vara ärlig. Jag fick fan ta det NU för det fanns inget utrymme att vackla.

Jag svarade. Det vore trevligt MEN det är så att jag har vänner som jag inte hinner träffa pga att man jobbar så mycket och det finns mycket som jag vill göra som jag aldrig hinner. Jag vill därför inte lova dig något för jag försakar redan de vänner jag skulle villa träffa mer och jag hoppas du försår vad jag menar? Hon köpte det rakt av och hon har inte nämnt något mer.

Jag tycker verkligen synd om henne men jag vet faktiskt inte hur jag ska stå ut med henne, rätt att det endast är som arbetskamrat? Jag vill inte ha de tankarna jag hade idag om henne och hur ska jag stå ut med henne? Det är ju jag som måste hitta ett sätt att stå ut med henne och hennes röst som ekar i skallen. Jag måste hitta ett förhållningssätt som gör att jag slutar irriterar mig. Hur i hela världen ska jag komma dit?

Tur att hon inte vet var min brevlåda bor...

lördag 7 augusti 2010

Tre försök till berusning

Ibland får jag ju hålla med om att jag bara är föööör rolig. Som igår när jag kom hem och var helt mentalt slut efter jobbet. Hela jag var bara som ett ruttet äpple och hjärnan bara snurrade på med allt som hänt och vad jag inte blivit klar med.

Det visade sig att jag skulle vara själv på kvällen. Jag orkade inte gå ut och jag kände inte för att ringa någon heller för här var absolut inte i ordning i soppboet. Vovven måste ju ut ändå och jag tog ryggan och plånkan för jag borde ju handla något gott att ha till kvällen.

När vi gått ett tag blev jag piggare och kom på att jag skulle ha en filmkväll med massa gott - det var jag värd :) (tycker inte om det där ordet att man är "värd" för det är klart att man är) Rosévin skulle ju vara gott! Jag dricker ju nästan aldrig så då blev det ju lite extra. När jag stod där på bolaget kom jag på att jag nog skulle ta tre flaskor så slipper jag ju gå dit igen på ett tag och så skulle jag kunna dricka mig berusad om jag så ville - själv. Sagt och gjort, tre flaskor i ryggan och det kändes jättebra.

När jag gick förbi videobutiken så var det en självklarhet. Jag skulle ha de där filmerna som jag aldrig få hyra när döttrarna är med för de är föööör sliskigt romantiska. Jag gick därifrån med tre filmer och en påse ostbollar. Nu var ryggan full.

Vovven och jag gick och kastade boll. Tanken var att han skulle bli så trött att jag inte behövde resa mig ur soffan med mitt gotti-gott-gott. När vi väl kom hem lagade jag lite god mat och förberedde allt för en helkväll i soffan. Maten åts, filmen startade och vinet kyldes med is. Jag bara njöt av ensamheten och min kväll. Hunden låg och flåsade helt utmattad.

Vad hände? Ja det kan man fråga sig för jag vaknade några timmar senare... Filmen var slut och bara lät med ett återkommande spelningsljud, vinet var enbart drucket några klunkar i glaset, ostbollarna låg orörda. Jag satte mig till rätta och tog första avsnittet i filmen igen. Nu fick jag väl ändå skärpa mig!

Vad hände? Vaknade igen med samma ljud i öronen och klockan var nu elva och jag hade inte sett många minuter av filmen. Hunden sov.

Gick ut i köket och fixade en kopp kaffe, satte mig till rätta och det där vinet och ostbollarna kändes inte som om man ville ha. Filmen sattes på igen och nu skulle jag titta. Vaknade vid 2-tiden och då med en väldigt konstig känsla över hela kvällen.... Jag måste ju varit helt mentalt utpumpad när man försöker se en film tre gånger och inte lyckas. Något fel på filmen var det inte för jag har tittat på den idag och den var bra. Sängen var ett faktum.

Vinet sparar jag och jag känner mig utvilad idag. Berusad behövde jag inte bli denna gången i alla fall - vinet är kvar.

söndag 1 augusti 2010

Tvådagars tripp

I morgon ska jag och döttrarna åka till Kalmar + vovve, hur nu det ska gå? Vi ska strosa i Kalmar och shoppa och sedan vidare till Öland. Det blir övernattning och äta lite gott på kvällen. På tisdag hoppas jag på fint badväder. (ingen idé att kolla vädret i förväg)

Det ska bli kul att bara få vara... och antagligen leva över sina tillgångar *suck*

Dax för andrafrukost

Kaffe och knäckebrud åt jag vid 7-tiden. Nu är det dax att väcka dotter med en andrafrukost. Ägg, bacon och tomater. Mums vad gott och nu är jag hungrig. Ska sedan ta med vovven ut på en längre promenad och hoppas att de regntunga molnen inte gör oss blöta.

Apa på prinsgym

Hörde en väldigt rolig historia som måste berättas. Den är fantastisk för det visar på att man aldrig kan förutse hur människor agerar, vilka ryggsäckar vi bär på och vad det leder till.

En vanlig, ovanligt trevlig kvinna har haft en PT sedan två år tillbaka. Kvinnan är otroligt social och samarbetet med PTen har varit en sporre och en glädje till att verkligen träna. När det gym som kvinnan börjat på lade ner så fick kvinnan förfrågan om att följa med PTen till det nya gym som hon skulle ansluta till. Detta nya gym känner vi till genom kvällspressen, det är prins Daniels fd företag.

Kvinnan som arbetar nära detta ställe såg det som ett plus då det låg så nära och det fanns fördelar som att man inte behövde ha något med sig dit - alltså försvann alla möjligheter att t ex komma på att man glömt träningskläder osv. Allt fick man där. Men eftersom hon kommit med PTen dit så behövde hon inte vara medlem osv.

Vad är det nu jag ska komma till? Jo, efter en träning när kvinnan strechade med PTen, kom PTen åt hennes BH-band och det gjorde ont för en sekund varpå kvinnan med glimten i ögat säger till PTen "Aj, din apa" sedan skrattar hon och säger gullig apa. De brukar skämta, skratta osv.

När kvinnan några timmar senare tittar på sin mobil så har PTen ringt henne utan att hon hört det. Då kommer det ett sms "Som du förstår så är det här mitt leverbröd. Jag försörjer mig på detta och DU skadar mitt rykte! Jag kan inte bli kallad apa. Jag hoppas du förstår mig? Vi har haft det trevligt så jag hoppas vi kan träffas och ta en fika och prata. Jag måste tänka på mitt rykte så jag kan inte vara din PT längre"

Man tror att det är ett skämt, eller hur? Kvinnan bara stirrade på sms:et och visste inte hur hon skulle ta in och tolka det. Då ringde PTen. Hon förklarade igen att kvinnan skulle skada hennes företag och levebröd om hon fortsatte. Det roliga är att kvinnan arbetar på en ganska hög position med många stora företag och med hennes bakgrund blir historien ännu roligare. Hon frågar henne om hon kan förklara vad hon menar? Hur skulle hon kunna skada hennes företag och vad det gäller leverbröd så skulle hon ju "kanske" vara tacksam över att ha fasta kunder som betalar en bra slant för att ha en PT.

PT gick inte att prata med, hon hade fastnat i något hjärnspöke där "Apa" ingick och man kan ju prova många senarie hur detta kan utvecklas.

Kvinnan fick det inte ur hjärnan att bli behandlad så. Hon ringde till gymmet och naturligtvis var hon välkommen att betala årsavgift på nära tjugo tusen kronor och välkommen. Ha!!! sa vi och då kan ju PTen stå där med sitt "leverbröd"

Historien tog inte slut där för PTen pratade med ägaren och även ringde kvinnan och sa att hon faktiskt kunde träna på vilket gym i staden som helst - inte där hon var.

Nu blev kvinnan måttligt irriterad och lade på luren - hon tränar väl för fan vad hon vill och dessutom betalar nästan 20.000 kr för det.

Frågan är om kvinnan kommer träna där? Hur kommer ägaren agera? Ska de ha en störd PT eller ska de ha kunder som är där för att träna och betala verksamheten?

En osann historia om hur illa det kan gå om någon kallar någon i ett ögonblick med glimten i ögat för APA. Vi människor ÄR otroligt roliga ibland :)

lördag 31 juli 2010

Off

Jag har levt en längre tid off. Jag har inte tittat på TV, inte läst tidningar, inte hängt med i debatter, jag har helt enkelt varit mottaglig.

Nu får jag skärpa mig och komma igång igen. Har morgontidning, lyssnar flitigt på radion och ska försöka sätta mig in i valet och annat *suck*

Har inte en susning om vad jag ska rösta på. Är det ett problem?

Konst(igt)

Karlskronas vackraste plats är Borgmästarekajen med dess fjärd. Här har man nu byggt ett stort Hotell som stör det vackra visuella. Det för ju alltid något gott med sig får man hoppas. Om jag nu lägger hotellbygget åt sidan och accepterar att det faktiskt finns där och att jag varje morgon tar den rundan eller kväll för att bara få en blick över det faktum att jag bor i en otrolig vacker stad med havet runt om. Så är det en sak som inte är klokt med detta nya bygge.

Hotellet ligger intill kajen och man måste gå upp på ett trädäck intill Hotellet för att följa kajen. Här finns bänkar så att man kan åtnjuta den vackra vyn. Alltså, jag blir nästan religös när vattnet ligger spegelblank mellan kobbar och skär. Det gör nästan ont så vackert. Nu har ni förstått att jag är frälst? :))

Vad har man gjort då? Jo man har anlitat en konstnär som har gjort ett konstverk med stenblock (x antal ton) och mellan dessa stenblock finns glaskonst med havsmotiv. Säkert kostat miljoner.

Men vad fan är det som fattas?!?!!!!!!

Varför i helvete ska man ha ett konstverk med havsmotiv på den vackraste platsen i Karlskrona. Då tycker jag att man inte fattat någonting. Här behövs inget - platsen är fulländad med sin vy. Det roligaste är att de satt bänkarna och med kostverket framför så att det verkligen skymmer fjärden. Alltså, hur fan har man tänkt? Bort med skiten och sätt det på en plats där man behöver något vackert att titta på. Där konsten får fylla en funktion och inte tvärtom.

Fan vad konstigt det är när människor inte tänker...

Dåligt Comviq!!!

Jag har sett den förut och inte förstått budskapet. Idag gick jag förbi busskuren och läste... "5 av 5 som är fulla på sjön ringer billigare med Comviq"

Är jag dum i huvudet? Jag fattar ingenting av detta. Vad vill man med denna information? Skapa förvirrade hjärnor?


Är det någon som kan förklara budskapet för mig är jag tacksam.

fredag 30 juli 2010

Vi är olika

För någon vecka sedan hade vi en tjejträff. Mycket kul och alla var på gott humör. Vi begav oss till ett av Karlskronas uteställe. Det var blanda ålder på gästerna. Vi blev sugna på att dansa så hela gänget gick upp och dansade till den musik vi dansade för sådär 25 år sedan. Stämningen var hög och det är ju så befriande och härligt att få dansa till bra musik.

Vad som hände sedan var inte så kul. På dansgolvet kom det upp killar i 20-årsåldern och valde ut någon tjej och dansade bakom i samma takt. Först bara skrattade jag åt min kompis som blev lite osäker. När sedan jag upptäkte att jag fått en dansare bakom mig så blev jag allt annat än glad. Frågorna snurrade i huvudet.... driver han med mig, är det ett skämt mellan killarna osv

Varför i hela fridens namn skulle en snygg 20-åring dansa bakom mig? Visst om det bara var för dansen osv hade det ju varit roligt. MEN nu blev jag bara störd i mina cykler. Jag gick och drack lite vatten i baren och återvände. Då vinkade han och kom igen?!?

Hur löser man sådant när man bara känner sig patetisk. Han gjorde att jag kände mig patetisk gamal kärring. Min bästa väninna och jag kände likadant så vi lämnade stället eftersom vi nu såg att det nästan uteslutande var folk i 20-årsåldern och uppåt.

Det som var kul att höra dagen efter var att de andra hade inte alls känt samma känsla som vi om att vara patetiska. De gottade sig i att blivit sedda av dessa unga män osv. Konstigt att man kan uppfatta något så olika. Vad skulle det leda till? Vi har ju barn som är lika gamla nästan. Hur kan man ta åt sig smicker av en sådan ung människa som har livet framför sig. Ja då menar jag inte att jag inte har livet framför mig, för det har jag men inte med en 20-åring.

Vad var skälet till att de hakade på oss?

Det var i alla fall roligt att dansa med eller utan ungpojkar.

torsdag 29 juli 2010

Rosévin

Med en rygga tog jag mig genom stan. Två flaskor rosévin, kyckling, franska, sallad, ost och polkachoklad. Herregud hur dålig kan man vara i ryggen bara sådär? Det måste vara ägglossning eller att jag sovit i mjuk säng. I vilket fall som helst är det inte klokt och jag vägrar vara dålig.

Efter många skratt och god mat och dryck så fick jag ta samma väg hem och jag kan bara konstatera att det är bra med lite rosévin. I morgon ska jag vakna utan muskeldragningar - basta.

Rumpskor

Fick ett par gympaskor med kuddar under, som ska stärka ben och rumpa när man går. Jag hade nog aldrig själv köpt de (1200 kr) men jag är otroligt glad för dem så nu har jag de på mina hundrundor och visst fick jag lite träningsvärk i rumpen också :))

Makalöst maktlös

Det damp ner en faktura från ett Inkassobolag där det framgick att jag uteblivit från ett besök på Blekingesjukhuset. Eftersom jag är ganska noga med de där besöken vart femte år så blev jag snopen över att ha missat detta besök.

Ringde och frågade vad det var för tid då jag inte fått någon inbokad tid eller faktura tidigare. Det har heller inte gått fem år sedan jag var där....

Hör och häpna.... Det var ett uteblivet besök för FYRA år sedan!!!!! Nämen.... Alltså.... Hur ska jag kunna bestrida detta? Då skulle det vara 9 år sedan jag var där och det stämmer INTE. På Blekingesjukhuset hänvisar de bara till Inkassoföretaget och de kan ju inte veta om jag fått kallelse eller inte....

Jag orkade inte ta i detta så jag betalade 500 kr för ett besök som jag inte kommit till för fyra år sedan.....

Tack för det Blekinge Läns Landsting!!!

Kastlöst skitjobb


Igår när jag sappade på TVen (jodå, jag har fått en fjärrkontroll) Så stannade jag på en kanal som handlade om kvinnor i Indien. Det var uppror i en by för kvinnorna vägrade gifta sig om inte männen hade toalett. Det var en man som hade fått nobben tre gånger och han var måttligt road över att behöva bygga en toalett för att få en kvinna.

Man fick följa kvinnor i deras berättelse hur de utförde sina behov. De skulle ta sig ganska långt iväg till träden för att utföra sina behov. Oftast sket de på sig och kläderna blev smutsiga. Bajset låg överallt och när de trampade på gamalt så förde de mycket bakterie med sig och fick även in det i sin kropp. Masksjukdomar är ett stort problem.

Man tror ju inte det är sant - 2010. Jag slutade sappa och fortsatte titta...

En ung kvinna som var kastlös hade fått i uppdrag att sopa undan avföring i folks hem. Hon gick där med ett runt fat och en kvast ris och tog upp andras skit. Hon var ofta sjuk och ingen ville vara nära henne - men det var hennes livsuppgift. (nu bubblar det i mig igen på alla dessa jävla religioner som förtrycker)

Makalöst att Indien inte har kommit längre....

Jag är med hund

Vi har länge velat ha en hund men som ekonomin sett ut de senaste åren så har det inte funnits möjlighet. Jag är inte hundvan, men en liten hund har jag gått med på.

Så bara sitter hon där min stora dotter och berättar om hunden som ska avlivas för att han inte passar in i nya familjen. Mitt hjärta går i bitar och jag säger "vi kan prova att ha honom".

När han väl kommer så är han inte alls en "liten" hund utan ganska stor. Jag bestämmer mig snabbt att detta kommer inte gå. När ägaren gått och hunden är kvar i vår lägenhet visar det sig att han är väldigt lyhörd och förstår att han ska smickra mig ganska mycket om det här ska gå vägen.

Hunden visar sig vara fantastisk. Han är lydig, skäller inte, kan var själv osv Han kostar ca 500 kr i månaden och det har jag råd med. Så nu är vi med hund och har en hane i huset.

Folk som kände hunden förut tycker det är en annan hund. Antagligen bara bestämde jag mig för hur han skulle vara för att det skulle fungera och hunden har anpassat sig efter mina önskemål. Jag har fått två säsonger av Cesar - han som talar med hundar. Han är otrolig.

Det enda som inte jag har fått bukt med är att han drar ibland när vi är ute och går. Oftast går det bra men om han är nära vatten, katter, kaniner eller sjöfågel så är det fan kört...

Jag har fått vardagsmotion på köpet och det har redan gett resultat.

Semester

Äntligen har jag semester. Alltså, jag jobbar 75% och det får jag räkna som semester för jag jobbar tre dagar och är ledig två, osv. Att bara veta att man är ledig två dagar eller en helg gör att jag verkligen känner mig ledig. Vi har passat på att göra något av de där lediga dagarna. Har haft besök av bästa vännen i över två veckor också.

Denna månaden var den första månaden som jag på över fem år hade pengar kvar på kontot och det en hel tusenlapp - hurra!!!

Skrivabstinens

Idag fick jag så jävla ont i ryggen, det bara knäckte till och så går jag sned som tornet i Pisa. Det slog mig att jag verkligen saknar att skriva. Jag har inte skrivit på ett halvår eller vad det nu kan vara och det känns som om man är full med skit som ska ut. Det är ju så jag gör när jag vill ha ut det ur kroppen eller ur skallen. Skriver man ner det så lättar trycket.

Jag är tillbaka !!!!